Imorgon kommer adressen till nya bloggen. Jag har verkligen inte haft någon tid att blogga på sistone eftersom jag har en hel del med studierna och två små killar som båda är extremt mammiga just nu. Men imorrn kommer det...

Jag har bestämt att denna blogg får vara kvar ändå. Men den kommer absolut inte uppdateras lika ofta som innan blogguppehållet. Den kommer mest fungera som en plats att skriva och ha bilder på barnen och deras framsteg m.m. Adressen till nya bloggen får ni vänta  på ytterligare några dagar. Plugget tar upp mycket tid och framförallt två extremt busiga barn som inte gärna vill att mamma bloggar så mycket.

Det finns en anledning till varför det är så tyst på bloggen. Ja visserligen har jag inte så mycket tid att blogga med studierna heller men blogga går alltid att göra lite på dagarna med ungarna. Men den egentliga anledningen är att jag håller på och byter blogg. Jag ska sluta blogga på Chokladmamman och börja blogga på en ny blogg. Denna kommer att skilja sig åt från denna mammablogg och vara främst en inredningsblogg men även blandas med lite recept och en del vardag emellanåt. Jag skapade ju en inredningsblogg innan jul men tog bort den för den kändes för mycket inredningsblogg, lite blandat vill jag ha. Den nya bloggen kommer presenteras här när jag är helt klar med allt fix och trix vilket bara borde dröja någon ytterligare dag. Hoppas ni vill följa med mig på den nya bloggen! Och tack för all tid ni som följt mig här!

Fick tyvärr inte titta på mer än första tio minuterna av En unge i minuten på  Tv4 men vi har ju inspelningsbar box så ska kolla klart imorrn. Det är ju så kul att det är från Västerås så jag måste ju spana och kolla om jag känner igen barnmorskorna som förlöste mina barn. Hann se nån i första delen iallafall men jag är ju lite rolig; bara några minuter efter jag kom upp på BB efter barnen var födda hade jag inte kunnat peka ut barnmorskan som förlöste dem. Tur att Alex är lite mer med i matchen. Så nu när vi tittade lite sade jag "henne känner jag igen". "Ja, det var barnmorskan vi hade med Alfons första skiftet", säger Alex. "Ja just ja!" säger jag. Men jag kände iallafall igen henne, och det tyckte jag var stort. ;-)

Nej nu känner jag att det är dags att ta tag i att gå ned de där sista gravidkilona. Jag känner att det är dags nu när vårkläderna börjar titta fram i kataloger och i butiker. Trött på gravidjeans. Jag ska sluta äta så mycket onyttigt och börja röra på mig mer. Ska nog göra som jag gjorde efter Alfons och göra en kategori här på bloggen så jag inte kan fuska och bli lite extra peppad. Som en extra pepp har jag antagit Olga Rönnbergs jeansutmaning. Man ska knäppa ett kort på sig i ett par jeans man vill komma i och sedan knäppa ytterligare ett kort den 31 mars och då ska de förhoppningsvis sitta mycket bättre.

Jag ska starta smått denna vecka och börja mer ordentligt nästa vecka. Måste köpa hem massa goda nyttigheter som jag kan äta hela tiden i början så jag inte ska trycka i mig onyttigheter. Sedan ska jag börja med lördagsgott, det vill säga jag får äta nåt gott men onyttigt på lördagar. Jag skulle aldrig kunna sluta äta sött helt tyvärr men begränsa det till en gång i veckan ska jag väl klara.

Det kommer komma en liten resumé av 2010 men först tänkte jag börja med att blicka framåt mot det nya året. För att vara ärlig så har jag det så grymt bra just nu så jag vill mest att allt ska vara precis som det är just nu. Jag har världens underbaraste och finaste barn och jag har en grymt underbar man.

Jag har tänkt att vara mammaledig hela 2011. På våren ska jag även läsa en kurs på högskola på distans; "Genuspedagogik och lärande".  På hösten har jag också tänkt att läsa en kurs på halvfart på högskola, vilken kurs det blir återstår dock att se. Jag har även tänkt att jag ska försöka jobba lite extra också, jag behöver komma ut i arbetslivet lite och inte bara vara mamma. Jag ska verkligen försöka ta körkort i år också, helst till sommaren. Det blir troligtvis inga större semesterresor i år men lite trippar i Sverige blir det garanterat. Det roligaste detta år kommer dock vara att följa Milos utveckling, han kommer ju troligtvis lära sig massor detta år; bland annat att krypa, gå och prata. Och Alfons fyller hela 3 år i år. Men han kommer fortfarande alltid vara vår lilla kille. ;-) 

Jag skulle kunna skriva att jag detta år har jag tänkt att börja träna ordentligt och äta nyttigt men det tänker jag varken skriva eller göra. Eller jo, självklart vill jag träna mer och äta bättre men jag har inga sådana ambitioner bara för att det blivit nytt år, utan mer för att jag vill få tillbaka min kropp helt efter graviditeten, jag är nära men ännu inte helt där än. Och jag är en riktig sockerjunkie så att sluta äta lite onyttigheter då och då det tänker jag inte, däremot ska jag försöka äta det lite lite mindre ofta.

Jag tror iallafall att detta kommer bli ett riktigt bra år och jag hoppas främst på mycket fina stunder med barnen. Jag önskar mer tid med dem bägge och om jag skulle avge ett nyårslöfte så skulle det isåfall vara att ge dem mer kvalitetstid.

Äntligen är fotoboken över Alfons första år klar och beställd. Ska bli så spännande att få titta i den. Jag har ingen aning om hur lång leveranstid det är men jag hoppas det inte är alltför lång. Billig var ju inte boken direkt, men å andra sidan ska man ju ha den resten av livet och den blev på 58 sidor.

För tre år sedan var jag och Alex på smekmånad i Venezuela. Och IDAG för tre år sedan är Alfons gjord. Då kanske ni undrar hur jag vet det!? Jo, jag kände nämligen att jag hade ägglossning. Dagen efter var vi på Jeep-safari och jag svimmade under promenaden i "kaktus-skogen". Researrangörerna trodde att det kunde ha att göra med att jag kanske var gravid. Jag och Alex bara tittade på varann och log och hoppades att det skulle vara sant. Det dröjde ju dock några veckor innan vi fick reda på att det var det. Nu tror jag ju mer att jag svimmade för att det var stekande hett och jag druckit dåligt, eftersom jag bara varit gravid ett dygn. Men hoppet väcktes verkligen. Och vi fick ju vår underbart fina Alfons...

Smekmånaden var verkligen bra. Vi var på tre utflykter; en där vi åkte ut med segelbåt och snorklade, en Jeep-safari där vi åkte bort till landskap som var som öken och där vi åkte båt i Mongrove-skog, och en utflykt där vi flög för att titta på världens längsta vattenfall och titta på flera andra vattenfall och till och med gå bakom ett vilket var jätteläskigt. De andra dagarna hängde vi oftast vid poolen med "våra" leguaner som bodde där.

Åh, om exakt en vecka ska jag träffa mina underbara tjejkompisar (på bilden saknas en del). Det var så länge sedan och vi träffas alldeles för sällan. Saknar dem ofta. Jag längtar så...

Japp, nu har det äntligen hänt! Vi har konstaterat att Alfons inte längre är mjölkproteinintolerant. Så nu kör vi bara laktosfritt. Så himla härligt! I fredags fick han sin första ostmacka. När jag frågade om det var gott fick jag inge svar men det var för att han var så himla inne i tv:n men så fort mackan tagit slut ville han ha mer och det går ju bara att tolka på ett sätt. ;-)

För evigheter sedan började vi ju byta ut en del av havredrycken mot laktosfri mjölk när vi kokade välling. För ett par veckor sedan kokade vi bara laktosfri mjölk till vällingen och sedan slutade vi koka vällingen och bara värmde den i mikron. (När man kokar mjölk dör något protein i mjölken.) Eftersom det har gått jättebra har han alltså nu också fått dricka laktosfri mjölk och äta ost. Nu kör vi med andra ord bara laktosfritt och det finns ju betydligt fler produkter att välja på nu. Vi vet inte om han inte tål laktos men eftersom han bara har fått i sig det när han var någon månad gammal så kommer han nog inte tåla det i början iallafall. Vi ska efter ett tag börja försöka vänja honom med det också och hålla tummarna för att han kommer tåla det. Men nu njuter vi verkligen av att han blivit av med sin mjölkallergi.

(För er som vill veta mer om mjölkproteinintolerans kan kolla in detta inlägg där jag skrev det nödvändigaste om det.)

Imorse gick jag ut på mina föräldrars altan och jag hörde något konstigt läte jag inte kände igen. Det var något slags skrikande jag inte kunde identifiera, jag trodde nästan det var en fågelunge som lät konstigt. Mina föräldrar har en gammal slags pool som det har varit vattenfall i, ej något att bada i, bara för att det varit vackert. "Poolen" har inte varit använd på evigheter och det ligger massor av löv och grejer där i. Från altanen ser jag en katt sitta på kanten och tror då att den leker med en fågelunge. Men sedan ser och hör jag att det prasslar från en buske i närheten och där ser jag sedan igolkottar som går ned i "poolen". Jag går fram och tittar och katten som är blyg försvinner. Uppenbarligen har katten skrämt ner igelkottarna där för skydd mot den. Det finns bara ett problem, kanterna är för höga för att de ska kunna ta sig upp. Jag hämtade lite plank och ett par handskar och tänkte att de kunde klättra upp för plankorna och gick inte det fick jag väl lyfta upp dem. De verkade dock inte förstå att de skulle klättra upp för plankorna så mamman försökte klättra upp längs kanten iallafall, lite stående på sitt barn. Jag hjälpte till sista biten genom att hålla handen under så hon kunde klättra på den. Ungen försökte också men det gick inte så bra och när jag försökte hjälpa till gick den åt sidan, så jag lyfte istället upp den. Mamman hade dock redan hunnit en bit på väg och ungen gick åt andra hållet så jag lyfte upp den igen och lämnade bredvid mamman och backade sedan fort som attan så jag inte skulle skrämma dem mer. Ungen började efter en stund skrika och då tog mamman hand om den och de gick under altanen där de verkar bo. Jag är väldigt glad att jag såg dem, hade jag inte gjort det hade nog ungen dött eftersom den inte hade klarat av att ta sig upp. Hoppas bara de lyckas hålla sig undan alla katter som springer däromkring.

Vi har funderat på att skaffa cykelkärra till ungarna till nästa vår. Annars går det ju inte att cykla med båda två när man cyklar ensam. Jag hittade denna cykel och blev helt förälskad. Problemet med cykelkärra är ju att barnen sitter bakom en och man inte ser dem. Känns lite läskigt att de sitter så långt bakom en tycker jag. Men denna cykel löser ju definitivt det. Det är tydligen vanligt i Köpenhamn att man har dessa cyklar. Synd att den var rätt dyr bara. Vet inte direkt om jag vill lägga över 10.000:- på en cykel man i princip bara har användning för när barnen är små. Men riktigt cool var den...

Alfons provar pappas hörlurar när pappa är ute och river i garaget