*Duplo-lego
*Leksaksspis Brio vit eller svart
*Leksaksverktyg (realistiska)
*Hörselskydd Peltor Kids
*Sorteringsbox/plocklåda (gärna Brio)
*Instrument
*Kläder storlek 86

Japp nu har äntligen min syn blivit okej. I torsdags började jag se okej och igår var den väldigt bra. Inte helt 100 än men nu stör jag mig inte på att inte se helt perfekt längre. Jag har dock anstängt mina ögon igår och i förrgår känner jag så idag ser jag lite suddigare igen men vet att det snart går över. Nu börjar jag verkligen kunna njuta av att ha gjort operationen. Det är så ljuvligt att kunna se när man vaknar på natten, att slippa ta ut linserna innan man går och lägger sig, att slippa ta på sig glasögonen mitt i natten för att titta till Alfons. Ljuvligt!

Ögonoperationen är över för flera dagar sedan, men synen är fortfarande suddig. Operationen gick dock bra, den var jätteläskig men varade inte så länge. Jag har haft rätt ont dagarna efter men det kunde ha varit mycket värre. De smärtstillande ögondropparna jag fick med mig hem var jättebra, utan dem hade det varit olidligt. Nu har jag dock inte alls nå ont längre, vilket är jätteskönt. Jag är dock väldigt ljuskänslig och har mest suttit i ett mörkt rum och lyssnat på ljudbok men klarar nu av lampor (dock ej solen).

Nu är jag mest uttråkad eftersom synen inte är bra än, det kunde tydligen dröja ett tag, fast jag hade hoppats att jag skulle kunna se bra vid det här laget. Jag har svårt att se på tv, läsa är nästan helt otänkbart, att sitta vid datorn går bara om jag sitter någon decimeter ifrån och klarar inte av det för långa stunder heller. Jag ser inte tillräckligt bra för att kunna städa eller nåt sånt heller så ni kanske förstår att jag är uttråkad. Jag vill kunna se bra NU! Är liiite otålig! Jag ser dock lite bättre dag för dag, timme för timme. Jag blir lite imponerad ibland när jag ser vad klockan är för att i nästa stund nästan börja leta efter glasögonen så jag kan se normalt igen. På Memiras hemsida står: "Redan efter en vecka har synen förbättrats avsevärt och synskärpan är ofta helt stabil efter ca 3 månader." Så jag borde nog ge mig lite till tåls, det har bara gått fyra dagar, men kan inte hjälpa att jag är så uttråkad.

Idag smäller det. I eftermiddag ska jag operera ögonen. Jag är SÅÅÅÅ nervös. Har som tur är konnat sova inatt iallafall, jag försökte tänka på annat och har har drömt lite stressmardrömmar om kursen jag läser istället. Eftersom det är en distanskurs ska typ all kommunikation gå via nätet, och jag har ännu inte fått inloggningen att fungera. Jag har kontaktat läraren så han vet om det iallafall men känner lite stress eftersom jag inte kommer kunna göra så mycket resterande dagarna i veckan.

Jag vet inte om jag skrev tidigare hur operationen går till så jag skriver lite kortfattat utifall det är någon som är nyfiken. Eftersom jag har ganska kraftigt nedsatt syn kan de inte använda den teknik som i princip är smärtfri utan en annan lite otrevligare variant. På hornhinnan ligger en skyddande slemhinna, på den sätter de en "kopp" och fyller med sprit för att lösa upp den. Sedan drar de den åt sidan och börjar laserslipa hornhinnan så den blir tunnare. Efter operationen drar de tillbaka slemhinnan men cirka en halvtimme efter operationen faller den bort och det gör tydligen VÄLDIGT ont och man ser grumligt. Det värsta är att smärtan (och grumligheten) håller i sig 2-3 dagar efter operationen. Jag ska dock få smärtstillande tabletter och smärtstillande droppar till ögonen, men när hon beskrev att vissa har ringt in och sagt att det känns som om deras ögon ska ramla ur för de har så ont då kan jag lugnt påstå att jag började känna mig lite orolig. DÄRFÖR är jag svinnervös idag. De skulle också sätta på någon lins på ögat men jag förstod inte riktigt hur den gick ihop med slemhinnan, men antar att de sätter på den under slemhinnan. Vi skulle tillbaka på fredag för att ta bort linsen iallafall.

Längtar tills det hela är över, på lördag senast förhoppningsvis. Skriver självklart och berättar hur det gick när jag kan, men det kan nog dröja en del dagar.

Det finns några ämnen vi försöker undvika att få i oss här hemma efter att ha läst en del om dess negativa egenskaper. Helst skulle man vilja undvika att äta några onödiga tillsatser och E-nummer helt, men vi är inte tillräckligt duktiga på att laga mat helt från grunden och kommer nog aldrig bli. Ingen av oss tycker helt enkelt att det är SÅ kul att laga mat. Sedan kan man inte överdriva heller känner vi. Förutom nedanstående försöker vi också undvika sötningsmedel, främst aspartam.

E621 -Natriumglutamat
Är den vanligast förekommande smakförstärkaren. Vissa personer är överkänsliga mot detta ämne och kan bland annat få migrän, illamående, minnesstörningar, halsbränna, svettningar, koncentrationssvårigheter och tryck över bröstet vid större intag.

I undersökningar som gjorts visar att det finns högre halter glutamat bland barn med adhd-liknande symptom än bland andra barn. Det finns även påvisningar som tyder på att natriumglutamat kan påskynda utvecklingen av Alzheimers och Parkinson. Ämnet är beskyllt för att ge upphov till mycket fler och värre saker än så men det finns inte tillräckliga bevis.

Natriumglutamat är förbjudet i barnmat i Sverige. Det är vanligt förekommande i östasiatisk mat. Finns bland annat i Aromat, Knorrs buljongtärningar (ej de ekologiska) och ICA:s färdiga köttbullar.

Läs mer här, här och här.

Azo-färgämnen (E102, E110, E122, E123, E124, E129, E151, E155, E180)
Dessa färgämnen var förbjudna i Sverige till 1999 då EU tvingade Sverige att häva förbjudet. De finns bland annat i läsk, godis och bakverk.

Har i undersökningar kopplats ihop med häftiga vredesutbrott, koncentrationsproblem, hyperaktivitet och allergiska reaktioner hos barn. På Livsmedelsverkets hemsida står till och med att de kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner av personer som har någon allergi. Symtomen är då hudutslag, astma, nässelfeber och eksem.

Läs mer här, här och här.

Igår var jag på förundersökning på Memira i Västerås för att operera mina ögon. Jag är ju halvblind! Nejdå, men jag har ganska mycket närsynthet och klarar mig definitivt inte utan glasögon eller linser. Jag använder oftast linser eftersom jag inte trivs i glasögon men det ska bli så skönt att kunna se direkt när man vaknar på morgonen. Att slippa ta på sig glasögonen för att titta till Alfons på natten om han vaknar. Jag har velat operera ögonen hur länge som helst, men synen måste stabiliseras innan man kan göra det och man får inte vara gravid eller amma, så nu är ett perfekt läge att göra det. Pengamässigt så spar jag också massor på det. Operationen är rätt dyr men jag lägger mycket pengar på linser och glasögon så i långa loppet spar jag mycket.

Eftersom jag är ganska mycket närsynt kunde jag tyvärr inte få den "lätta" operationen. Man hör ju så mycket om att man kan jobba dagen efter operationen nuförtiden. Tyvärr är så inte fallet i mitt fall. Jag kommer få stå ut med mycket smärta och kommer inte kunna ta hand om Alfons 2-3 dagar efter operationen. Kul! :-( Så Alex ska vara pappaledig några dagar och ta hand om oss. Men smärtan går ju över så det kommer definitivt att vara värt det. Är dock lite nervös!

Nu ska det en gång för alla avgöras: vem är han mest lik?


Svaret är MIG!


För att kolla vem ditt barn är mest lik, klicka här för att komma till MyHeritage.

Bilder från nedanstående

Om 1,5 vecka fyller jag år. Det är svårt det där med att önska sig något. Min man började redan fråga för en månad sedan och även om det är massor man vill ha är det desto svårare att tänka ut vad man kan önska sig. Men lite lyckas man alltid klura ut. ;-)

Stora korgar från Afroart, kakburk Big Daddy och Voluspa-doftljus från Bluebox och ugnsform från Möbelvärlden.se.

Bild: Bagaren och Kocken

Om mindre än en månad fyller jag 27, eller rättare sagt 25+ ;-). En rosa Kitchen Aid i present skulle ju inte vara helt fel. En dag blir den min, men det dröjer nog ett tag. Vi har alldeles för mycket annat att lägga pengarna på just nu (badrum, toa, tvättstuga...). Men drömma går ju!

Idag såg jag att vår magnolia börjar slå ut i blom. Vi har en Leonard Messel. Vi köpte den för två år sedan men tyvärr har den inte växt så mycket på höjden men det blir mer och mer blommor för varje år som går iallafall. Det finns bara en sak som är negativt med magnolior; de blommor alldeles för kort tid. Man skulle gärna vilja att de blommade hela sommaren men tyvärr blir det bara en kortare stund. Men man får passa på att njuta dessto mer då.

Det var slut på Enago-vällingen i matbutikerna i kommunen, så vi tänkte passa på att köpa när vi åkte till Västerås. Tyvärr berättade de på ICA Maxi på Hälla att Enago har tillfälligt slutat leverera den på grund av att en råvara hade blivit underkänd i deras internkontroll. Jaha, tänkte vi. Vad gör vi då? Då blir vi väl tvungna att köpa den där äckliga specialersättningen på Apoteket och göra välling på. Och den är ju dessutom svindyr.

Men vår BVC-sköterska har tidigare sagt att man kan göra välling på Sinlac-gröten, så vi får prova det och hoppas att det går. Ingen aning om hur man ska dosera dock men man får väl prova sig fram.

Vid dessa tillfällen känner man verkligen hur jobbigt och sårbart det är med allergier, speciellt om det bara är ett märke man kan äta.

(För er som inte följer bloggen så är vår son mjölkproteinallergiker)

Vi har haft det jätteroligt på möhippan. Vi överraskade henne hemma hos sig igår vid lunchtid. Vi visste att hon absolut inte ville spela in låt i studio så för att skrämma upp henne "råkade" vi ge henne en låttext istället för packlistan vi sa att hon skulle få. Hon tittade skeptiskt på den och sedan så någon av oss "nämen oj, det var den här du skulle få" och gav henne en packlista istället. Lite skraj blev hon men fick fullt upp med att packa det vi skrivit på lappen. Vissa grejer behövde hon inte alls men även där ville vi skrämma henne lite. I smyg hade hennes fästman packat övernattningsgrejer och badkläder så hon inte skulle ana att vi skulle på kryssning. Sedan drack vi lite cider och tog det lugnt i en kvart innan vi satte på henne ögonbindel och åkte ned till centralstation i Västerås. Hon fick en kaptenshatt och ett ordensband med texten "möhippa" på och på bussen fick hon ta av sig ögonbindeln. Hon anade såklart att vi skulle på kryssning och vi erkände efter ett tag att vi skulle det. Bussen kom tidigt till terminalen så vi tog en taxi till Hilton vid slussen och tog en drink innan båten skulle gå.


Så här mumsigt åt vi igår kväll till middag. Vi hade bokat bord på Skärgårdskrogen och de flesta av oss beställde skaldjursfatet.

Vi hade jättekul på kvällen,och trots att jag inte druckit på över 1,5 år blev jag perfekt full. Idag gick vi till spa´t och njöt. Underbart! Tror alla hade jättetrevligt på möhippan.

Lite småbakis o trötta vilar jag o syrran i hytten. Snart får vi kliva av färjan. Har haft en jätterolig kryssning.

Jag är på min systers möhippa. Anledningen till att jag inte hunnit blogga på sistone.

Inatt har jag alltså ammat Alfons för sista gången. Usch, jag vill knappt tänka på det. Jag kommer sakna det jättemycket. Och nu sitter jag och äter en ostmacka så nu kan jag inte ångra mig heller (pga hans komjölksallergi). Och något annat jag kommer sakna är mina bröst. Här har man fått "sillisar" helt utan operation och så kommer de att försvinna. Taskigt! Men jag kommer inte sakna mina extremt synliga blodådror som jag fått på bröstet och jag kommer inte heller att sakna alla fina små rivmärken på bröstet.

Men det finns ju självklart fördelar också. Jag får väl fokusera på dem. Jag kan dricka lite igen, jag kan äta vad jag vill, jag kommer sova mycket bättre på nätterna (nja, inte i början då men sen när han har vant sig) och han blir mindre beroende av mig.

Jag har verkligen riktig "amningshjärna". Jag glömmer saker titt som tätt. Men det värsta är att jag kan påbörja en mening och mot slutet glömma av vad jag pratade om. Lite pinsamt egentligen. Hoppas det släpper när jag slutar amma. Någon gång borde man ju bli normal igen. Vet egentligen inte om det är amningen som gör det eller om det är kaoset som följer av att ha en liten bebis. Men min syster som har barn i samma ålder som Alfons verkar ha hjärnan i trim och hon ammar inte så det kanske stämmer att det är amningen.

Har ni också "amningshjärna" och glömmer saker? Eller tror ni det är en myt att man skulle glömma saker lättare för att man ammar?

Vill du få dig ett gott skratt. Läs detta. Jag låg dubbelvikt första gången jag läste det. Frun blir portad från K-mart för hennes man beter sig allt annat än normalt.