Imorse gick jag ut på mina föräldrars altan och jag hörde något konstigt läte jag inte kände igen. Det var något slags skrikande jag inte kunde identifiera, jag trodde nästan det var en fågelunge som lät konstigt. Mina föräldrar har en gammal slags pool som det har varit vattenfall i, ej något att bada i, bara för att det varit vackert. "Poolen" har inte varit använd på evigheter och det ligger massor av löv och grejer där i. Från altanen ser jag en katt sitta på kanten och tror då att den leker med en fågelunge. Men sedan ser och hör jag att det prasslar från en buske i närheten och där ser jag sedan igolkottar som går ned i "poolen". Jag går fram och tittar och katten som är blyg försvinner. Uppenbarligen har katten skrämt ner igelkottarna där för skydd mot den. Det finns bara ett problem, kanterna är för höga för att de ska kunna ta sig upp. Jag hämtade lite plank och ett par handskar och tänkte att de kunde klättra upp för plankorna och gick inte det fick jag väl lyfta upp dem. De verkade dock inte förstå att de skulle klättra upp för plankorna så mamman försökte klättra upp längs kanten iallafall, lite stående på sitt barn. Jag hjälpte till sista biten genom att hålla handen under så hon kunde klättra på den. Ungen försökte också men det gick inte så bra och när jag försökte hjälpa till gick den åt sidan, så jag lyfte istället upp den. Mamman hade dock redan hunnit en bit på väg och ungen gick åt andra hållet så jag lyfte upp den igen och lämnade bredvid mamman och backade sedan fort som attan så jag inte skulle skrämma dem mer. Ungen började efter en stund skrika och då tog mamman hand om den och de gick under altanen där de verkar bo. Jag är väldigt glad att jag såg dem, hade jag inte gjort det hade nog ungen dött eftersom den inte hade klarat av att ta sig upp. Hoppas bara de lyckas hålla sig undan alla katter som springer däromkring.