Milo fyllde 1 år igår, vi har dock tidsbrist här hemma så jag har inte hunnit blogga förrän nu.

Det är otroligt hur mycket som hänt på ett år. Vår lilla mini som blivit så stor och utvecklats så mycket på sista tiden. Han har kunnit gå ett tag nu. Han har på sista tiden fått en till tand (och har nu sju) och en till är på väg. Han säger inte så många tydliga ord men han har rätt uttal på orden och de ord som han på sista tiden lärt sig säga är "hejdå" och "tack tack". "Mamma" har han dock kunnat säga länge och det säger han tydligare. "Pappa" kunde han säga tidigare men inte sagt på evigheter. Han vinkar hejdå. Han leker mycket med sin bror och föredrar ofta hans leksaker framför sina egna. Han har lärt sig av brorsan hur man låter när man leker med dinosaurier och det låter så gulligt när han gör det.

Han är ofta rätt självgående men har börjat mer och mer att vilja bli buren och pekar dit han vill att man ska gå. Han vill att man berättar vad olika saker är när han pekar på dem och ibland får man upprepa flera gånger, en nyfikenhet han ärvt från sin bror. Han är rätt gosig ibland och lägger ofta huvudet på ens axel när man bär honom. Han gillar att pussas ibland också, dock med öppen mun. Han uppvisar en del tekniska sidor, också precis som sin bror. Han får världens utbrott så fort han inte får ta något han vill eller när han blir fråntagen något. I övrigt har han ett riktigt glatt humör och ler och skrattar ofta.

Strax efter att han blev 11 månader slutade han att ammas helt. Han äter fortfarande mjölkproteinfri kost men vi ska nu börja prova med mjölkprodukter eftersom han har råkat få i sig mat med mjölk i utan att nämnvärt reagera.

Milo har för några dagar sedan hunnit bli 11 månader. Inte långt kvar tills ettårsdagen. Han har börjat gå men tar enbart några steg. Det går dock bättre och bättre för var dag som går. Det har äntligen börjat släppa med maten och nu äter han sig mätt på "vanlig" mat på dagtid och ammas enbart nattetid (i några få dagar till). Hans vilda sida börjar släppa lite smått och man börjar se mer försiktighet hos honom. Han backar t.ex. ner för trappsteg. Han är galet söt och så otroligt mysig. Han har dock ett sjujäklars humör om man tar ifrån honom något han inte får ha och han föredrar brorsans saker framför sina egna. Han vet precis hur man ska få ur batterierna ur en av fjärrkontrollerna (där luckan saknas) och har försökt få tillbaka dem också. Han har börjar vinka tillbaka när man vinkar till honom. Han pussas ibland, dock med öppen mun så det blir härligt slemmigt. ;-) Han väger ungefär som Alfons gjorde i samma ålder och är med andra ord en riktig lättviktare. Han har ju länge gått under smeknamnet "Mini".

Ungarna vill tacka farfar för poolen de fick. Den var minst sagt uppskattad. Milo kröp i med byxorna på. ;-) Jag hade inte tänkt att han skulle bada alls eftersom han är så förkyld men han ville annorlunda och jag ville inte hindra honom när han var SÅ badsugen. Det var ju så varmt idag så jag tror ändå inte det gör något för hans förkylning.

Denna månad har Milo fått en till tand så nu har han fyra uppe och två nere. Han går riktigt bra längs med möbler och har stått själv enstaka tillfällen. Han ammas fortfarande men äter mer och mer mat också. Han vill ogärna matas men får plocka små bitar själv. Han är en riktigt glad liten kille men får världens utbrott om han inte får som han vill (vilket han självklart inte alltid får). Han trivs bäst när han busar med storebror och är väldigt duktig på att leka själv. Han kryper in i lekrummet själv ibland och sätter sig och leker med nåt.

Idag blir minisen 9 månader. Han går längs med möbler hela tiden. Han sätter sig också ofta om han hittar nåt kul att leka med, dock behöver han nåt litet till hjälp för att sätta sig, han sätter sig inte från krypandes eller ståendes utan med hjälp av möbler eller leksak. Det går fortfarande trögt med maten och han ammas därmed massor. Han föredrar dock att äta lite själv framför att bli matad, men han tuggar och känner mest på maten, tyvärr är det inte mycket som kommer ner i magen. Han säger baba och har någon gång sagt något som låter mer som pappa och nån enstaka gång mamma men det var tyvärr ett bra tag sedan så det verkar han ha glömt bort hur man gör.

När allt i skåpet var utrivet var det dags att försöka hitta på mer bus. Klättra upp på diskmaskinen lät som en rolig idé tyckte busfröt.

Milo leker under barnbordet på altanen

Det går som sagt var fort här hemma just nu. Milo har på sista tiden lärt sig krypa och han har lärt sig ställa sig upp mot möbler.

Milo leker på altanen. Han kryper nu mer än han ålar. Det går inte lika fort som när han ålar än men han får upp farten mer och mer. Inte för att det gör något för mig om det inte går så fort. ;-)

Milo ställer sig upp i spjälsängen. Lite sur först men han blir alltid så glad och nöjd när han står upp. Det värsta med att han lärt sig ställa sig upp är att han har så dålig balans och ramlar så lätt när han ska ta sig därifrån. Speciellt vid soffan i vardagsrummet. Dessto bättre med spjälsängen där han kan ramla bäst han vill. ;-)

Jag håller på och läser boken "Tusen gånger starkare" av Christina Herrström. Den är hur bra som helst. Det är en ungdomsbok men vi ska läsa den i genuspedagogik-kursen. Till alla som tycker vi lever jämställt, till alla som inte tycker vi lever jämställt och är intresserad av genus och könsroller, till alla ungdomar, till alla lärare och till alla ungdomsföräldrar vill jag bara säga en sak: LÄS DEN!

Milo har lärt sig att sätta sig upp om han har något att ta stöd från. Problemet är ju bara att han inte kan sitta utan stöd och han kan inte komma därifrån utan att ramla. Det går så himla fort nu i utvecklingen från lilla sötgubben så man hinner inte med. Tyvärr lyssnar han inte på mamma när jag säger åt honom att sakta ned lite. ;-)

I helgen blev Milo hela sju månader. Denna månad har han fått två till tänder och har nu fyra stycken. Han blir allt duktigare på att åla och tar något enstaka kryp-tag då och då. Han är verkligen en riktig liten vilde så han har verkligen ett passande mellannamn (heter Vilde i mellannamn). Han älskar att busa med brorsan och tycker saker han inte får hålla på med är mycket mer intressanta än hans leksaker och kan ha världens humör när man tar ifrån honom något. Förutom att vara ett litet busfrö är han världens gladaste och är verkligen så himla mysig. Han kan bli sur ibland när han upptäcker att man är för långt bort och han ålar ofta efter en. Annars leker han rätt bra själv ibland men helst leker han med brorsan. Han vägrar i princip fortfarande mat men det går iallafall framåt om än långsamt. Det innebär dock i princip att han fortfarande nästintill helammas eftersom han får i sig så lite annan mat. 

Imorgon kommer adressen till nya bloggen. Jag har verkligen inte haft någon tid att blogga på sistone eftersom jag har en hel del med studierna och två små killar som båda är extremt mammiga just nu. Men imorrn kommer det...